Onething Kap. 1
Nialls perspektiv:
Jag gick längs den blänkande asfalten, höger om mig gick Zayn som sörplande försökte få i sig dropparna som var kvar i hans mugg från Starbucks.
Tillslut blev sörplandet för plogosamt så jag slog till honom, han flinade och slängde muggen på gatan.
Direkt var en jävla massa fotografer där och tog kort på den, vilken artikel detta skulle bli imorgon.
- That was a little unnecessary? There will be lot of shit about you in the papers tomorrow! I said.
Han bara skrattade och gick vidare, svängde in genom ett hörn och plötsligt stod vi framför ett enormt och vitt hus.
Trädgården var väl skött och de gröna buskarna var runda, förmodligen nyklippta.
I rabbaten växte jordgubbar, röda fina runda jordgubbar.
- Niall came back here, Zayn whispered.
Jag brydde mig inte, jag skulle ha en jordgubbe om jag så skulle dö för det.
Plötsligt slogs dörren upp och jag han just gömma mig bakom en av de minsta buskarna.
Zillahs perspektiv:
Gråten var nära när jag sprang genom grusgången för att komma ut ur den fruktansvärda trädgården, jag HATAR bokstavligen talat trädgårdar, det gör alla i familjen utom min pappa.
Om han van 10.000 dollar skulle hälften gå till nya trädgårdsredskap.
Plötsligt hoppar mitt hjärta till när jag ser en blond kille, något äldre än vad jag är sitta och kura ihop sig bakom en av buskarna, faktiskt den jag klippt till.
- What the hell are you doing in my garden?
Det skulle jag inte sagt för när jag ser vem det är är jag svim färdig.
- Oh sorry, I just wanted one of those strawberries.
- hahah it´s okey...
Det var första kapitlet, kanske inte det bästa men...
Kommentera gärna med lite respons och vad du tycker ska hända?
Ska jag skriv det dem säger på engelska, ska killarnas pespektiv vara på engelska kanske ?
Ni bestämmer, är det grammatikfel, säg till!